En gång hade jag en bebis, den bodde i min pappas mage. Alla vuxna sa att bebisar inte kan bo i pappors magar, men min gjorde det i alla fall. Med en fyraåringens kaxighet berättar det omnipotenta jaget i Regnbågsbebisen hur allt ligger till. Det spelar ingen roll att grannarna säger att bebisar inte kan prata, den här bebisen kan det. Den kan säga bajs och bajskorv hundrafemtiotolv gånger om dagen, vilket är lika kul varje gång. Och regnbågsbebisen kan faktiskt springa, en gång sprang den till och med bort!